Så himla läskigt.
Nina och Alice skulle följa mig hem..
Så tänkte vi " vi tar den vägen vid lekplatsen för den är snabbast" , jo snabbast är den..
men!
så kommer vi till mitten av vägen, det är helt mörkt och lamporna lyser bara lite på vissa ställen.
Så i slutet står där en man/gubbe/kille och skriker och pratar med sig själv, snurrar runder lite gör han också.
Så pekar han mot oss, och sen skriker han "Vart ska ni/vi?"
Då får vi panik, Nina reagerade fortast och började springa åt ett håll där hon känner massa, och då springer såklart jag och Alice efter i full fart.
Snacka om att hjärtat dunkade.
Till slut när vi kommer fram för o andas, så hör vi han igen.
Då visar det sig att han sprungit efter oss och han är bakom oss vid andra vägen eftersom vi hör hans röst skrika på oss igen.
Sån tur var kände då Nina en familj som var jättetrevlig och släppte in oss direkt när vi plingade på.
Ninas pappa kom en stund efter och hämtade upp oss och körde mig hem.

Så nu sitter jag här, gud vad läskigt det var asså.
Har aldrig varit med om att dom följer efter så långt som han gjorde.

Men nu måste jag lugna ner mig, ikväll ska jag o familjen se på Eclipse!
Ska bli mysigt.
Yesyes, ha de!