Förlåt.. har helt glömt bort att jag skulle skrivit om populär igårkväll..
får många påminelser från mina kära vänner!

Populär.

Jag ser en spegel, tittar rakt in i den och tänker..
Varför har ordet populär blivit så stort?
Varför vill vi vara populära?
Är man mindre värd för att man inte är populär?
Ordet bara växer och växer..
Från att en känd person, alltså en riktig kändis som verkligen är populär på riktigt till att folk i vår ålder kallas "populär".
Om man nu inte är populär i vår ålder så ska det väl inte vara så att en människa blir mindre värd för det.
Jag tycker att alla är precis lika mycket värda, oavsett hur dom än ser ut, vilket land dom kommer från osv.
För oss är populär om många vet vem man är eller om man känner till många här i Helsingborg.
Vissa personer som är populära har inte någon dirket hobby eller något liknade som dom stasar på, många av dom har ingenting. Vissa bara glömmer bort skolan och allt det där viktiga också.
Jag tycker att det många som vet vem jag är nu, eller det har bara blivit så.. men för att jag har många vänner och många vet vem jag är så är jag ändå personen som sköter skolan, satsar på dansen osv.
Medans vissa blir så besatta av att många vet vem dom är och då börjar dom personerna kritisera andra som inte har lika många vänner som än själv.
Nu vill alla vara populära eftersom att det har blivit så mycket prat kring utseende och hur man ser ut osv.
Om man inte är populär kanske folk tycker att man är töntig, och är man töntig kanske det förknippas med att man är så kallad ful i deras huvud.
Så tycker inte jag att det ska vara.
Jag har verkligen tagit tag i det nu.
I mina tankar är alla lika mycket värda, jag slänger fullständigt bort ordet "populär eller inte" för jag är trött på det.
Ibland har jag börjat märka någon konstig situation när det gäller mig.
Det är många som vill prata, få uppmärksamhet av mig lite då och då.. och sen är jag trevlig tillbaka och så fort jag vänder ryggen hör man bara hur skitsnacket börjar..
Varför blir det så tänker jag då..
Gjorde jag något fel eller vad var det som hände.
Då får jag en känsla som tilltalar mig att jag inte ska prata med med personen/personerna för att dom bara kräver min uppmärksamhet för stunden.
Det blir även såhär att folk tittar konstigt och tror att man är en person man inte är.
Jag går förbi er och ler men leendet för er utbrister bara en massa skrik som skriker "jag är vacker, jag är stolt, jag är bäst, jag är populär, alla vet vem jag är, jag är det och det och det."
Jag är en människa som precis alla andra.
Jag bryr mig inte om det här med populär längre, så länge jag är mig själv och har mina underbara äkta vänner, min familj som älskar mig och sen alla som vet vem jag är.. det är väl bara lite kul.
Men för det vill jag inte utbrista någon slags ondska, utan jag vill få ut rättvisan.
Jag har otroligt dåligt självförtroende ibland, då jag kanske har super självfortroende en annan dag.
Varför får folk tankar om att jag är en person jag inte är.
Det jag vill komma fram till är att man aldrig ska döma en person man inte känner fult ut.
Det är så onödigt..

Ibland händer det att vi tycker bra om oss själva, vi är stolta över det vi har.
Efter en stund vänder alla på det och får det till och låta som att vi är egoister..
Men ska man inte kunna tycka om sig själv?
Jo, det är det absolut viktigaste här i livet.
Tänk på att DU är det viktigaste i DITT liv.

När jag vänder mig ifrån spegeln och försvinner ut, ut i det sköna vårvädret och vårsolen som skiner..
ser jag folket överallt.
Båda unga och äldre människor.
Jag tänker då, vill dom också vara populära eller kända?
Nej, så är det inte för dom äldre.. men när det gäller oss så är det bara det som allt kretsar kring.
Jag önskar att det var en sak som man insåg när man blev vuxen.
Jag ösnkar att alla var lika mycket värda nu.
Jag önskar att vi speciellt tjejer var tvunga att tänka så mycker på hur vi är.
Jag önskar att vi alla bara kunde komma överens och vara vänner alla tillsammans...


Hej så länge! :D
Big love,/ paula <3